Ringarna

Vi började titta på ringar redan under semestern på Öland förra sommaren, då var det mest för att se vilken typ av ringar vi ville ha. Vi funderade över diamanterna, hur stora de skulle vara, hur många de skulle vara och hur de skulle sitta. Vi upptäckte en serie som hade en liten blå briljant på insidan av sina ringar (symboliserar trohet) och det tyckte vi verkligen om. Framåt hösten fortsatte vi titta i guldbutiker så fort vi fick chansen och snart hittade vi ett par olika ringar som vi tyckte mycket om. Mattias kom på idén att kombinera våra två favoriter och så föddes min vigselring! Det blev en ring i rödguld (vanligt guld för de som inte är så insatta), med en lite större diamant som sitter på sidan, och centrerar både vigsel- och förlovningsringen. Denna diamant ska sitta i en vitguldfattning och efter bröllopet kommer vi löda ihop vigsel- och förlovningsringen för att de inte ska skava mot varandra. På sidorna av vigselringen ska småstenar placeras i ett lite oregelbundet mönster, detta kallas för strössel eller stjärnstänk. Det blir en kombination av dessa två modeller, kan man säga.

Första ringenAndra ringen

Vi hittade en butik där de kunde skicka efter en sådan ring, och en slät motsvarighet till Mattias. Som tur var beställde vi inte dem med detsamma, utan bestämde oss för att vänta till efter jul. Dagen innan julafton fick Mattias en väldigt uppskattad gåva av sin mamma, nämligen pappa Gerts förlovningsring. Denna består av hela 7 gram guld, och våra tunna förlovningsringar väger bara 2,1 gram vardera. Detta innebar att vi skulle kunna få ut guld till båda våra vigselringar ur Gerts ring.

När vi frågade runt bland guldsmederna visade det sig att de allra flesta byter in guldet, och beställer nya ringar, alltså får man inte tillbaka samma guld som man lämnat in! På grund av affektionsvärdet var det viktigt för oss att få tillbaka samma guld så vi fortsatte leta efter guldsmeder som hade all tillverkning hemma. Efter många vändor hittade vi en mycket kompetent guldsmed i Vallda, utanför Kungsbacka. Stefan Ahrenbeck har arbetat i branschen i dryga 32 år, och har under denna period hunnit tillverka en hel del ringar. För tillfället har han sin verkstad och butik hemma, men planerar att flytta verksamheten till Kungsbacka centrum. Vi valde Stefan för att han var brutalt ärlig mot oss, för att han gav ett mycket kompetent intryck, för att han gav oss ett bra pris och inte minst för att han inte hade något emot att vi kom och tittade på när han smälte ner Gerts ring och påbörjade arbetet med våra ringar! På bilden nedanför ser man vår beställning och de diamanter som ska sättas in i ringarna, Stefan skissade upp och skrev ner alla mått för att kunna komma ihåg hur vi vill ha det.

Vi hade bokat tid med Stefan på skärtorsdagen, och Mattias kom och hämtade mig på Kungsbacka station efter jobbet. När vi kom fram satte arbetet igång med detsamma, Stefan plockade fram gasbrännaren, Gerts ring och en liten extra guldklimp. Det behövs alltid mer guld än vad som finns kvar i slutprodukten när man tillverkar ringar, en del försvinner när man smälter det, och en hel del klipps och filas bort under arbetets gång. Även om våra ringar inte kommer bestå av lika mycket guld som ursprungligen fanns i Gerts ring så var det alltså nödvändigt att dryga ut det lite. Smältningen av guldet gick mycket snabbare än vad vi trodde att det skulle göra, efter bara någon minut kunde den flytande metallen hällas över i en behållare för avkylning. Ut trillade snart en liten guldstav som sedan skulle bearbetas vidare.




Stefan arbetade med olika valsar för att få till rätt tjocklek och kupning på ringarna. Med jämna mellanrum måste guldet glödgas för att neutralisera molekylerna i metallen, annars finns risken att det spricker! När guldet fått rätt bredd och form klipptes det i rätt längd och ändarna slipades helt raka. Detta moment är svårare än vad man kan tro, ofta behövs flera år av träning bara för att kunna fila helt rakt.



Fyra olika stämplar plockades fram, en för årtalet, en för Stefan Ahrenbeck, en för Kungsbacka och för att garantera att ringarna är helt och hållet handgjorda. När dessa symboler blivit inbankade i metallremsan var det dags för nästa maskin, denna böjde och formade remsorna till runda ringar. Resten av arbetet kommer Stefan göra utan att ha oss hängade över axeln. När grundringarna är helt klara kommer de skickas iväg för diamantinfattning, och sedan är det dags för handgravören att göra sitt.