Outfits

Vi kommer givetvis vara ruskigt snygga när vi skrider gången fram den 5 juni. Emma i vitt och Mattias i svart. Hörde ett skämt om detta för inte så länge sedan, det löd ungefär såhär:

Barnet -Mamma, varför bär bruden vitt på sin bröllopsdag?
Mamman -Jo, det är för att det är hennes livs lyckligaste dag!
Pappan (från TV-rummet) -Fråga mamma varför mannen bär svart.

Emmas outfit

The dress

Så fort skolan började i höstas satte jag och Malin igång att leta efter den perfekta klänningen. Nästan varje vecka trillade vi in i någon brudbutik och vi kom snart underfund med vad jag passar i. En av de första klänningarna jag förälskade mig i var en romantisk men samtidigt tuff halterneck i många lager organza. Den var prydd med pärlor och tygrosor och var verkligen en fröjd för ögat! Den var precis allt jag kunde drömma om, tills jag vände på prislappen... Om man slår ut priset på antalet timmar jag kommer använda klänningen skulle denna kosta nästan 1000 kr i timmen. Jag bestämde mig för att inte prova den, det var inte lönt. Men varje gång jag kom in i just den butiken letade jag upp klänningen och blev lättad över att den fortfarande hängde kvar på galgen. Trots det höga priset kunde jag inte sluta tänka, eller prata, om klänningen. Och min snälla blivande man sa åt mig att det var helt upp till mig, vi gifter ju oss bara en enda gång! Så nästa gång jag och Malin gick förbi brudbutiken smet vi in och provade klänningen. Den var lite för liten, men man kunde ändå se på ett ungefär hur den skulle sitta på mig. Och det var både en stor besvikelse och en stor lättnad att se att den inte passade mig alls. Försäljaren menade att man kan ta in här och lägga ut där för att få den att sitta bra, men det ville jag inte lyssna på. Nu när jag fått denna klänningen ur huvudet kunde vi börja titta efter en klänning i min prisklass istället!

Varje dag finkammade jag blocket.se efter nya klänningar, som jag sedan försökte leta upp och prova i en fysisk butik, och det gav snart resultat. Den 4 november åkte jag och mamma till Malmö för att köpa min brudklänning. Dagen efter skrev jag om detta i dagboken, såhär lät det då:

5 november 2009 Lilly 08-XXXX

Igår jobbade jag min andra dag på Varbergskontoret, smidigt att vara så nära hemmet om man behöver sluta tidigare! Mamma plockade upp mig strax efter tre och därefter bar det av mot Malmö. För två veckor sedan fann jag the dress of my dreams på Sveriges största köp- och säljmarknad på Internet. Om den bott närmare än 22 mil från Varberg hade jag troligtvis kastat mig i bilen med detsamma men eftersom jag inte provat modellen vågade jag inte chansa. Istället bad jag säljaren hålla klänningen åt mig, tills jag hunnit finna och prova modellen i en affär på mer behändigt avstånd. Efter att ha inventerat bröllopsbutikerna i Göteborg och Varberg utan framgång bestämde jag mig för att köra på magkänslan och betala in handpenning tills jag fick möjlighet att hämta klänningen i Malmö.
Dagen efter att jag kontaktat säljaren kommer drömklänning nr 2 upp på annons, en Nixa 8535. Eftersom också denna fanns alldeles för långt bort för att bara åka och prova hamnade jag i ett mycket besvärligt läge.

Lillyn eller Nixan, Lillyn eller Nixan…

Jag försökte lösa problemet genom att göra en för- och emotlista, men poängställningen blev oavgjord. Då bad jag om omdömen från några människor i min närhet, den manliga kollegan såg inte skillnad på klänningarna så han var inte till mycket hjälp. Tärnan Malin däremot, hon såg skillnad på dem, och hade en lång utläggning och vilken som var bäst ur olika synvinklar. När hon tillslut kom fram till att jag skulle ta Nixan blev jag väldigt besviken och då insåg jag att valet var gjort. Lillyn fick det bli!
Så igår var det äntligen dags att prova skönheten, som tur är har jag en fantastisk mamma som tycker att 22 mil inte är för långt att åka bara för att titta. Antar att hon var trött på mitt prat om hur fin klänningen var… Efter diverse incidenter i fyrvägskorsningar och parkeringsfickor kunde vi med andan i halsen knacka på dörren till port 95B. Klänningen var precis så fantastisk som jag hade föreställt mig, och precis så trång att det blir lagom många centimetrar att träna bort tills juni. Lustigt nog var den lite för lång, trodde aldrig jag skulle ha det bekymret…  Hade ju oroat mig för det motsatta! Några pengalappar fattigare knölade vi oss in i bilen och ut ur Malmö. Vi körde bara fel en enda gång på hemvägen, så det får räknas som en framgångsrik roadtrip!

Vilken känsla att ta ut klänningen ur resegarderoben där hemma, en av de viktigaste punkterna i checklistan är avbockad! Men något av det bästa med dagen var ändå själva resan med mamma. Fikan i Lund, middagen vid Hallandsås och alla världsproblem som stöttes och blöttes och löstes. Sådant borde man ta sig tid att göra oftare.

Sedan dess har klänningen åkt fram ett par gånger för provning, och numera kommer jag i den utan större problem. Det är bara längden som är märklig, trodde att underkjolen skulle lyfta upp den så att den skulle bli lagom lång, men icke! När jag och Malin snurrat runt och provat klänningar har det hänt i många av fallen att klänningarna varit för korta, ibland lagom, men aldrig för långa! En storlek 38 till en 180 cm lång brud borde inte behöva läggas upp, men det får jag allt göra om jag inte ska trampa ner den fullständigt. Vet inte om det är mig eller klänningen det är fel på, med tanke på att tjejen jag köpte den av var 175 cm lång och hade 5 cm klack...
Dessvärre får jag inte publicera några bilder på skönheten, Mattias vill ju inte veta hur jag ska se ut på bröllopet. Jag kan ändå avslöja att den nertill är lite gräddtårteinspirerad, med fluff och volym, och från höften och upp sitter ganska tajt med drapering över midjan. I originalutförande har den inga axelband, men tanken var att jag skulle sy på en halterneck i organza, prydd med glaspärlor. När jag fick testat alltihop, med hårsmycke, uppsatt hår, smink och klänning, tyckte jag att jag såg ut som en transsylvansk draculabrud, det var bara att börja skala av. Så nu ska jag ha klänningen precis som den är, det blir snyggast och känns mest som mig. Mattias har lovat att inte läsa det här, hoppas nu ingen berättar för honom vad jag skrivit! ;-) Det har varit svårt att vara helt tyst om hur klänningen ser ut, så han har nog ändå listat ut ungefär vilken modell jag valt. Eller kanske inte, han tror fortfarande att jag ska ha halterneck och de planerna har ju ändrats...

Skorna

Brudskorna var faktiskt det allra första som inhandlades till bröllopet. Vi var ute efter ett par snygga "Emmas första dag på jobbet"-skor och besökte därför Scorett-outleten i Ullared. Mattias gick raka vägen fram till ett reabord, där massor av jättesöta peptoe-ballerinor med vristspänne stod uppradade. De var vita, de saknade klack och de fanns i storlek 41 (kan vara problem att hitta fina pjucks till mina jättar till fötter). Och de fanns på "ta två betala för en"-erbjudande, så de var alldeles gratis. Lite roligt att det var Mattias som hittade dem, med tanke på att han efter det varit väldigt tydlig med att han inte vill veta något alls om mina kläder, frisyr, smycken eller sminkning. Jag däremot gick rakt förbi dem, på den tiden fanns det ingen liten bröllopsdjävul som satt och pockade på uppmärksamhet hela tiden.

Emmas skor

Smyckena

I och med att jag tänkte ha halterneck på klänningen ville jag inte ha något halsband på bröllopet, jag var rädd att det skulle bli kaka på kaka. Istället ville jag ha stora, hängande örhängen och ett riktigt snyggt armband. Som tur är har jag en smyckedesigner i släkten, min faster Maggan har märket iFrost som hon säljer på sin hemsida och på auktionssajter. Vi träffades och jag fick peka ut precis vad jag ville ha, och hon satte ihop jättefina smycken åt mig, inklusive ett halsband som jag hade tänkt önska mig i morgongåva. Nu blir det inte så att jag kommer använda dem, jag har nämligen ångrat mig både vad gäller färgvalet och utformningen. Känner mig som en besvärlig bridezilla, men vad ska man göra. Som tur är har Maggan begåvats med tålamod så hon hade inget emot att göra nya smycken till mig. Nu blir det istället ganska enkla örhängen i form av en pärla i varje öra. Halsbandet blir lite annorlunda, med vita pärlor, något gammalt, något nytt, något lånat och något blått. Till det har jag beställt ett dubbelradigt armband och en stor pärlring. Vet inte än om jag ska ha ringen på bröllopet, vill ju inte att högerhanden ska överglänsa vänsterhanden, men vill gärna ha ett helt set med smycken som jag kan ha efteråt också så jag beställde den ändå!

Till håret tänkte jag först köpa mig en dekoration i form av en blomma med tyll som täcker en del av ansiktet. Dock är de flesta i form av rosor och det ville jag inte ha. Till slut hittade jag en som jag kunde tänka mig, men den kostade mer än vad hela min håruppsättning skulle kosta så snåljåpen i mig sa nej, trots att mamma har erbjudit sig att köpa den åt mig. Istället hittade jag en hårklämma på Glitter för 67.50, som jag sedan slaktade. En av blommorna skulle limmas fast på en kam och över alltihopa skulle jag sy fast tyll, och så hade jag min alldeles egen hårdekoration. :) Den andra blomman skulle sys fast på klänningen, tyckte att det skulle bli fint att matcha hår och klänning. Också här ångrade jag mig några veckor innan bröllopet, kände att tiden inte räckte till och var rädd att det inte skulle bli så fint som jag tänkt mig. Därför smet jag in på Festgarderoben i Varberg och bad dem beställa hem en hårdekoration som jag sett i Lillykatalogen, en vecka senare kom den och trots att det är rosor i den är jag supernöjd!

Mattias outfit

När det kommer till Mattias kläder finns kanske inte riktigt lika mycket att skriva. Han kom snabbt fram till att han ville ha väst och helst vara helt klädd i svart. Från början var det meningen att vi skulle hitta en begagnad kostym på nätet, men när vi googlade runt hittade vi en butik i mitten av Sverige som hade nätbutiksrea. Där lyckade vi komma över en komplett brudgumsuppsättning bestående av byxa, väst, kavaj, kravatt och näsduk som tidigare kostat flera tusenlappar. När paketet väl levererades visade det sig att passformen inte var den bästa (vilket var en kalkylerad risk), men som tur har vi en sömmerska i släkten som gärna hjälper till att sy till kläderna efter Mattias former. Jojjo är väldigt duktig på att sy och nu sitter kläderna som skurna på Mattias. Vad gäller hår och smink säger han att han tänker vara nyrakad och nyduschad, tänk om man hade det så enkelt! Vilka smycken han ska bära är inte riktigt klart ännu, troligtvis kommer han ha sin pappas guldkedja runt halsen, hans farfars klackring på högerhanden och en klocka på vänsterarmen. Med tanke på att jag lagt ut det fyrdubbla på min outfit så kanske det blir så att han köper något nytt och fint till sig själv, får väl se om han hittar något han verkligen vill ha.